Slö, slapp och likgiltig
Ja som sagt, i förrgår kände jag mig inte som mig själv, och igår bröt helvetet loss. Helt sjukt!!! Hormonerna i min kropp åker nog bergodalbana för jag har fått mens för första gången på ett halvår... ursäkta detaljerna. Jag sover jättelänge varje morgon, jag som brukar hoppa upp ur sängen halv 9. Jag tycker det är så tråkigt att skriva sorgliga saker men det är så det känns just nu, ganska sorgligt helt enkelt. Det händer mycket kul framöver men ändå är jag inte glad. Nästa vecka är fullproppade med kul grejer och ändå sitter jag här... slö, slapp och likgiltig. Men det går nog över, det måste det göra, för jag saknar mig själv.
Denna hemtenta värmer inte mitt hjärta, jag vill bara inte, det går bara inte. Men jag måste för idag har jag ett mål! Ikväll ska jag nog iväg på en ridlektion! Då måste jag ju ha hunnit göra en massa innan dess! Så nu gäller det, fullt ös medvetslös!
