30-årskris
I helgen var jag i Göteborg och jag och Tina njöt gärnet på vårt fina hotell. På lördagen var det 30 års fest men jag måste erkänna att jag fick lite smått panik. Alla var förlovade, gifta eller hade barn, eller diverse kombinationer. Helt plötsligt fick jag avsmak för hela grejen.
Varför ska alla följa denna mall egenligen. Jag som tycker det är så fint med förlovning och bröllop o så men nu kändes de bara.... fel. En teori till varför dessa känslor väcks kan ju vara att det är så långt ifrån var jag står nu och att jag helt enkelt är lite rädd.... men jag vet inte, jag har helt enkelt svårt o tro på allt de där... på den där småfalskt lyckliga fasaden.
Ja, ja hur som helst är jag tillbaka i verkligheten och idag på tjejgruppen bestämde jag att tills nästa vecka ska vi komma på ett mål för oss själva! Jag undrar vad mitt mål kommer att bli?!
Nu ska jag landa i soffan och bara myyyyysa.
