Musikalen mitt liv med Josefin Lind

Fy va mycket det känns som att jag har att skriva om... jag vet inte riktigt i vilken ende jag ska börja.

Hur som helst så blev vår film klar iaf och den är HELT UNDERBAR!!! Men... jag kom på att tänka på en sak... jag är jättesvårt för att unna mig några egna stolthetskänslor. Jag tror att det ofta är mitt problem, att jag aldrig blir nöjd, att jag har svårt att känna mig stolt och att jag har svårt att inse att jag också bidrar. Det kanske låter konstigt, för jag framstår säkert på ett helt annat sätt, jag styr och ställer, och håller på... Ja, ja idag så försöker jag iaf ta åt mig lite för att det faktiskt var jag som höll i kameran, jag var med och diskuterade bilder och klipp (även om jag aldrig fysiskt rörde datorn). Det är också värt något, jag måste tillåta mig själv att också vara stolt.