Skrattattack och barnbaciller
Jag har haft lite ångest för att jag inte skrivit på några dagar men i fredags var jag som sagt på en resa till Åbo. Det var skitkul, de var jag, Tina och Tinas mamma. Hon är så jäkla härlig! Vi hade såååå roligt och på middagen skrattade vi så tårarna sprutade! Det var hur som helst en lugn och trevlig resa som jag gärna gör om.
På söndagen var det sedan dags för barnkalas... jag var så nära på att backa ur men jag gjorde det inte. Kalaset gick iofs ganska bra, men allt tjat och detta underbarn skavde hål i mitt huvud och kamerablixtrarna gjorde att jag tappade synen till och från. Paketbordet vet jag inte om jag ska tala om men.... VAD SKA EN ETTÅRING MED ALLT DE DÄR TILL?! Hur som helst så tror jag att dessa barn delade med sig av en och annan bacill för jag har legat hemme i feber igår och idag. Nu låter jag ju väldig negativ till barn men jag kan säga att vissa barn va söta o goa på kalaset... men inte alla. Och problemet blir ju denna hysteri kring dessa "under" som gör att de småkryper i kroppen. Sen blir jag lite rädd när de dyker upp en trebarnsmamma som ser ut som... som att hon har sett bättre dagar helt enkelt.
Hmm de känns knepigt de här, jag vill inte att någon ska komma den dag jag får ett eget litet barn som jag avgudar mer än allt annat på jorden och säga - vad var det jag sa!
Men det är något, något med hela grejen som får det att krypa i mig som sagt... fy tusan va allt blir fel nu... men, men. För jag vill ju vara den Mamma som lägger ner hela min själ i mina barn och ställer upp på deras fotbollsmatcher och allt sånt, men jag vill inte glömma mig själv på vägen! Livet får inte sluta för att man får barn! Det får bara inte vara så!
Ja, ja nog med flummiga ord i mitt febriga tillstånd
