Musikalen mitt liv med Josefin Lind

Solen skiner och livet känns riktigt bra häruppe i norr. Jag cyklar till skolan o på tal om cykel och mitt senaste inlägg om att kvinnor måste klara sig själva så måste jag skriva om häromkvällen när det var det kvinnor kan i korridoren. Tove hade punka på cykeln och hon och Matilda satte igång och fixade de. Visst kan de låta enkelt men det var bakdäcket o hon har växlar och grejer. Hur som helst fick dom ihop det och jag tittade på medans Sanna förevigade allt med digitalkameran. Cykelstället skulle ha 250 kr! Helst otroligt men är man snåla studenter och skitsmarta bruadar så fixar man de ändå! Eller Tove och Matilda gör de iaf! Vilka tjejer!

Annars blir det endel pluggande i solen på balkongen fast hamnar man därute med andra korridorskompisar så blir det en hel del snack också!! Haha men de är skittrevligt!

Strunt i tentapaniken nu och njut av solen! Imorn blir det grillkväll här också! Helmysigt, va skönt att allt känns bra!

Igår var en riktig toppendag!! Solen sken o jag, Rickard och gav oss av till sommarstugan, båtresan ut var lite kylig men va härligt de var att komma dit o se vad som har hänt där under vintern. Efter lite fixande och donande satte vi oss ner i solen och bara myste med nyponsoppa o skorpor. Frågan uppkom förstås.... - är vi töntiga nu? Nej vi har de underbart!

Båtresan tillbaka fixade jag alldeles själv, kvinnor kan! Man får passa sig för att bli beroende av sin kille det är så lätt att man glömmer bort att man KAN SJÄLV. Men de är klart att det är underbart att att någon fixar allt och tar hand om dig.

Efter det (vi hann med en hel denna dag) blev det middag hos Rickars family. Det fanns massor med goa bäääbisar som skuttade runt ute på kullarna och inne i ladugården hittade vi lilla Rakel som är ett litet nappis lamm. Jag fick mata henne och tvångsmyste så gott jag kunde!! Tänk va jag saknar när vi bodde därute och jag vakade så gott jag kunde över alla små söta lamm som föddes, och min egen lilla Doris!! Hon var min alldeles egen som jag räddade! Ne tillbaka till nutid, sen blev de moppe/motorcyckel meckande och åkande med nästan hela familjen, helkul faktiskt!

Nu är jag uppe i norr igen och snön är faktisk påväg att smälta bort! Det trodde jag väl aldrig att det skulle hända! Haha. Men jag har en hel del att ta igen så det blir nog inte mycket mysande i solen för min del!

Oj oj, kommer hem söndagkväll efter en filmkväll hos Marlene, tänker - Jag kanske ska unna mig att boka om min resa o komma hem lite tidigare, de kostar lite men va fan. Upptäcker sen att jag inte kommer in i korridoren, tänker att jag måste ha glömt att låsa så Felix släpper in mig men när jag kommer till min dörr är den låst! Fan, fan, fan! Jag har alltså tappat min nyckel, för smart som jag är har jag inte satt fast den lilla nyckeln på nyckelknippan sen jag skulle ut o röja i lördags (blev inge röj iofs). Jag förbannar mig själv för min slarvighet och inser att jag behöver 500 kr i kontanter för att någon ska låsa upp åt mig. Kampen börjar med skrammell i korridoren men löser sig snart när jag får låna en 500 av Matildas mamma som är på besök. Ja så vi sitter några stycken i korridoren och begrundar mitt slarv tills vakten Jörgen kommer o låser upp, han berättar att han vill bli lokförare när han blir stor, Tove och Susanna tycker de låter kul... Ja väl inne börjar de riktigt mystiska. Jag börjar med att ge Tove en av mina extranycklar och sätter fast den sista på min nyckelknippa. Sedan börjar jag leta upp nr på datorn till alla ställen jag varit under dagen men har ingen penna så jag går till skrivbordet, o vad ligger där?! Den tredje nyckeln!! Får panik, letar upp kontraktet, jag har bara fått 3 nycklar och alla fanns i min lägenhet men den var låst!! Helt sjuk, alla tankar dök upp, skräckfilmsenarion med galningar eller spöken. Ja vad vet jag! Gick inge vidare att sova iaf och allt kändes så obehagligt. 500 kr och nycklarna fanns i lägenheten, det är inte möjligt! Jag har försökt komma på någon logisk förklaring men de går inge vidare. Jag har lugnat ner mig nu men tankarna finns där, är det någon galning som har en nyckel till mig och är där och smyger runt eller börjar det bli dags att tro på någon däruppe eller finns det en fullkomligt logisk förklaring, jag lär aldrig få svaret på det.

Fy tusan för sånna här läskigheter!
(Jag vill också poängtera att jag alltså inte var så slarvig som jag först trott, jag utgick bara ifrån de eftersom jag är... jätteslarvig...alltid)