Musikalen mitt liv med Josefin Lind

Jag är så arg, så arg att jag kokar!!!!!

Jag hatar, hatar från botten av mitt hjärta! Hur?! HUR?!

Denna människa är vidrigare än den vidrigaste, spikregnande, ishala, mörka tidiga MORGON... (Hajar ni?!)

Jag önskar att jag hade mod nog att ringa till honom, bara få ur mig allt skit som kokar inuti. Han ville bli av med sitt ex Tina fortare än fortast, men vad gjorde han för att hjälpa till?! Ingenting, gömmer sig i stockholm hos sin nya  tjej som jag inte kan låta bli att tycka otroligt illa om också, bara på köpet helt enkelt.

Men jag tycket det är bra att han drar dit, att han tar ditt pick och pack och flyttar för om han skulle stanna kvar skulle jag förr eller senare stöta på honom och då, då skulle jag göra allt för att döda honom med min blick. Och vore det med lite alkohol i kroppen så vet jag inte vad som skulle kunna hända, för tyvärr är jag nog inte människa nog att våga stå upp mot honom utan modighetsserum i mig. 

Om han nu vill bli av med sitt ex, man kan ju fan fråga sig om han verkligen vill det eftersom han inte gör ett skit för att hjälpa till med uppbrottet. Han har gömt sig från första stund, och tyvärr har Tina tagit ansvar för allt. Han har gjort sig själv till ett jävla praktsvin, man kan agera som ett svin eller så kan man passivt göra sig själv till ett jävla praktsvin och grattis! Det har han verkligen lyckats med!

Idag borde allt ha varit över, men icke, han hade inte stake nog att dyka upp, stake har han iofs aldrig haft!!! Ni har Tina fortfarande nyckeln, men som Rickard sa, han skiter nog i den också...

Det går tyvärr inte att få fram alla ord som bara bubblar inom mig, men det känns lite lättare nu iaf. Tänk om jag kunde släpa det... precis som Rickard tycker... men mest av allt skulle jag vilja att Rickard ringde och skällde ut den jävla byrackan, eller nej han är inte en byracka, hans namn är skam och värdelöst nog!