Hur visste hon?!

Idag fick jag ett samtal av Sandra. Jag befann mig i en jävligt dålig svacka och så bara ringde hon, precis när jag höll i telefonen och hon befann sig i samma svacka. Helt sjukt, men så bra, för oss båda. Vi pratade i nästan en timme om en massa jobbiga, onda ting.

Jag hoppas vi kan hjälpa varann framöver!

Nu ser jag verkligen fram emot att träffa henne nästa vecka när jag är hemma igen. Och så vill jag ju se hennes små blonda goingar till barn!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0