Morfar

Det är väl dags att skriva något igen... men jag vill inte... jag vill ingenting känns de som.

Morfar är borta, i lördags somnade han in. Men jag är så glad att jag fick vara vid hans sida, att jag fick hålla hans hand innan han tog sina sista andetag. Men det gör ont i mig, så ont! För han fattas oss! Vår goa härliga morfar fattas oss!

Men jag är glad att vi var tillsammans, att så många i familjen kunde vara med under hans sista dagar i livet. Jag vet inte hur mycket han kunde höra eller uppfatta men han fick spendera sina sista dagar i evigt tjatter från sina nära och kära, precis som det alltid har varit.

Jag är så glad också att vi tillsammans gjorde honom i ordning, vi fick vara tillsammans och gråta över sorgen men samtidigt le åt våra minnen. Han är värd alla tårar och all glädje, vår morfar.






Kommentarer
Postat av: Anonym

Du har alldeles rätt med att han var en fin människa. Kommer att sakna honom mycket. En speciell dag om året kommer jag att minnas svärfar. Nämligen den 24e februari som är våran gemensamma födelsedag.

2010-06-07 @ 22:06:20
Postat av: Ullis

Så sorgligt men vad skönt att du fick vara med honom på slutet. Vila i frid Josefins morfar! kram

2010-06-08 @ 20:58:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0